LIBRI SVEDESE

Have decided to start a new blog. It will work like this: all the books I read in English will still be commented on and written about on this blog, juliasbookblog. All the books I read in Swedish will be commented on and written about on my Swedish blog, http://librisvedese.blogspot.com/

(Now you think; why the Italian name? Why not Swedish? Here's my logic for that: English might just be my true language, but Swedish is (obviously) next in line. However, the name I wanted was already taken (wanted it to be juliasbokblogg.) So, I thought: what's my third language? What other languages do I know? And I used to speak Italian quite well (sister is fluent, I never was but still). Hence, Italian name.)

Anyway, so: when reading in Swedish, the books will be discussed here. Everything English, will still be discussed on the good old juliasbookblog, i.e. the blog you've been reading religiously since 2008. Right?

Know I updated about something completely different yesterday (and believe me, I'll put up so many quotes from Maken later, you'll cry), but this might just be the funniest book blog entry ever (having said that, Vertigo as a publisher sometimes weirds me out):

http://vertigomannen.blogspot.com/2010/10/annu-ett-bonnierfiasko.html

JAG VET INTE HUR MAN SKA BETE SIG SOM KULTFÖREMÅL

Books read:

Etgar Keret - The nimrod flip-out

Roberto Bolaño - De vilda detektiverna

Hans Koppel - Medicinen

Truman Capote - Summer crossing

Currently reading Maken by Gun-Britt Sundström. The first time I tried to read it I was 15, and for obvious reasons (obviously won't explain them), it just wasn't the right time for it. Always knew I would love it though, and I do. There are so many things I identify with (sad state of affairs that nothing has changed since fucking 1976. Although, a lot of things has. Feelings just hasn't. We are all so boring, so perpetually consistent.) Even though this is the first time I've picked up a book by Sundström, I've always been interested in her. I love her; she's one of those women who just are not wholly likable, but I've never liked women who are wholly likable. It's probably because I'm not wholly likable. I don't think I'm necessarily easy to like, at least if you truly know me. Not exactly hard to like either, but I take a little bit of work, non? Other women I like who just aren't all that friendly; Carina Rydberg, Bodil Malmsten, Maja Lundgren, Linda Skugge (like everyone, I think she's lost it a little bit. Like everyone, I think I need to mention this because somehow, that means I've understood something. It doesn't. It just means I'm not 35 yet.) Anyway, fuck, I love them. Homegirls.

Currently reading De vilda detektiverna. When you are reading something that awesome (not meant in the "oh dude" way), it's really strange to suddenly look up and realise you're not in Mexico City, but lying on the empty floor of your empty flat where the turning of a page echoes through the room.

Note to self, remember to buy:

http://www.nytimes.com/2008/02/24/books/review/D-Erasmo-t.html

Have also ordered Summer crossing by Capote from Adlibris (next year I will, can, must not spend so much time on Adlibris, thinking I will just "have a little look..."). I didn't like Breakfast at Tiffany's but I've wanted to read Summer crossing forever.

http://en.wikipedia.org/wiki/Summer_Crossing

"Life - I am of both of your directions
Somehow remaining hanging downward
the most
but strong as a cobweb in the
wind - I exist more with the cold glistening frost.
But my beaded rays have the colors I've
seen in a painting - ah life they
have cheated you"
- Fragments, Marilyn Monroe

ARE WE OUR PARENTS?

Just finished reading Music for torching by A.M. Homes. I thought it read a bit like an updated, modern version of Revolutionary road. Quotes:

"She wonders why everything seems catastrophic, why she's always holding her breath, waiting for something to change her life."

""Am I supposed to ignore things?"
""Not ignore (...) But if you noticed less - if everything didn't mean so terrifically much - things would be better."
"That's all it takes?" Elaine asks.
"It's a start.""

Other books I've read these past two weeks:
Alice Munro - Too much happiness
Sue Miller - The senator's wife
Ola Hansson - Sensitiva amorosa
Ali Smith - The accidental
Caroline Ringskog Ferrada-Noli/Ida Säll - Skunk
A.M. Homes - The safety of objects

SÅ FORT JAG TROR ATT DET ÄR ÖVER ÄR DET BARA HÖGMOD. SOM BEKANT, GÅR FÖRE FALL.

"Till slut blir jag tvungen att avbryta honom så jag säger "du". Sen blir det tyst. Jag är tvungen att göra någonting, pekar på ölen. Öppnar häller upp dricker upp lämnar bordet och sen! säger jag: LÄMNA OSS ALDRIG FÖR OM DU GÖR DET ÄR DET BARA JAG KVAR JAG OCH MITT DÅLIGA SAMVETE, DET SOM BAKBUNDIT MIG MED HJÄLP AV EN MORALISK TÄCKMANTEL OCH STICKER DU DÅ FÖRSVINNER DEN! Och vad finns kvar då? En princip?! En princip väger lika mycket och lite som min traditionella rödvinsspya innan tolv (..)"

"Jag vill bara vara glad säker trygg och kunna visa för dig att jag tycker om dig när vi ses. Jag vill vara ett barns idé om en vuxen. Ganska omoget."

"Jag vet inte vad kärlek är. Oscar Wilde skrev såhär till Alfred Douglas från fängelset: "Om jag dör måste du leva vidare med blommor, tavlor och böcker, och med mycket hårt arbete."

Jag vet inte vad kärlek är. Bell Hooks skriver i sin bok om kärlek: "I thought about how we need to make children feel that there are times in their lives when they need to be alone and quiet and to be able to accept their aloneness."

Jag vet inte vad kärlek är. Den heteronorma cp-svulsten Dr Nathaniel Branden skriver i sin bok: "Romantisk kärlek är en passionerad andlig-emotionell-sexuell attraktion mellan en man och en kvinna som återspeglar den stora aktning de hyser för varandras värde."

Jag vet inte vad kärlek är. I Roxettelåten "It must have been love" beskriver Per Gessle det såhär: "Lay a whisper on my pillow Leave the winter on the ground I wake up lonely, is there a silence In the bedroom and all around Touch me now, I close my eyes And dream away""

"Moraliska principer om att livet är det heligaste och viktigaste som finns. Det spelar ingen roll vad man inte kan eller vad man inte längre vill. Jag fortsätter hålla vid liv. Aldrig släppa taget. En liten sked kräm till. En näringsdryck bara. Ingen blir bättre, ingenting förändras. Det bara fortsätter.

När det ordnat sig allting, då kommer vi gå längst fram. Vara helt säkra och slippa äta upp det senare. Nöja oss. Trivas. Bygga ett helt folkhem i huvudet. Inte bryta ihop när dammsugarpåsen är full och man står lutad över stolen där alla kläderna ligger och känna: herregud, det finns ingenting som hjälper."

"Kära alla. Hur vet man vad man ska minnas och vad man ska glömma. Hur redigerar man skräpfiltret i kroppens arkiv. Jo. Gå in på arkiv>inställningar>historik. Det finns ingenting man inte med ren betingad vilja kan göra. Det är inte min avsikt att låta kbt.

I am far from where we lived and I have not learned to forgive. But I will wait."

- From Skunk, de bästa texterna från skunk.nu

NOTHING IS GOING TO HAPPEN HERE ALL SUBSTANDARD SUMMER

Honestly, to paraphrase Astrid Smart a little bit: this substandard life. this substandard bed I'm lying on. this substandard job I'm working. these substandard thoughts I'm having. this substandard illness, head, boredom, money, weather, ego, substandard substandard substandard living.

DETTA ABNORMA MEN KONSTANTA SJÄLSTILLSTÅND

"Om du letar i ditt eget och dina vänners liv, skall du finna många skiftande varieteter av den; och vore jag som du, skulle jag plocka några sådana och sälja dem på torget --"

"Vad tjänar det till att söka bygga upp ett liv, då vi behärskas av makter som vi icke känna och då vi icke veta mera om vårt lönnliga känsloliv än de grodd och knoppar, som nu svälla och spira här runt omkring oss veta huru deras celler danas?"

"Då han som bäst satt i ett glatt lag eller i ett sällskap, mitt under ett samtal vari han uppgick med hela sitt intresse, kunde ångesten plötsligt göra sig gällande, och då var det honom som om det någonstädes långt borta funnes ett eller annat som kallade på honom, något som bådade olycka, något som han borde tänka på och se efter vad det var. Den spred sig genom hela hans själsliv likt en kräfta, och den kom hans känslomekanism att stanna eller funktionera abnormt, så att han fruktade glädjen vilket hettade hans hjärna till yrsel och lade hans nerver nakna och snart vände upp en en frånsida som var ångesten och alltid avsatte en känsla av vånda, medan han tryckte sorgen och motgångarna intill sig i smärtsam ömhet liksom djurhonan sina sjuka ungar. Den dröp sitt etter in i det vardagliga livets små bagateller såväl som i de stora vändpunkterna i hans öde, den åt sig in i hans kärlek liksom i allting annat (...)
- Sensitiva amorosa, Ola Hansson

While it's always difficult to have an opinion on a book someone you know like ( like"this is the book I would save from a fire" kind of like), I do really enjoy these certain paragraphs. It's so obvious why I identify with the last one. To me anyway. As I said, hard to have an opinion. In a way, I'm reading about myself. But in another way, and one that interests me a whole lot more, I'm reading about someone else.