"Vad tjänar det till att söka bygga upp ett liv, då vi behärskas av makter som vi icke känna och då vi icke veta mera om vårt lönnliga känsloliv än de grodd och knoppar, som nu svälla och spira här runt omkring oss veta huru deras celler danas?"
"Då han som bäst satt i ett glatt lag eller i ett sällskap, mitt under ett samtal vari han uppgick med hela sitt intresse, kunde ångesten plötsligt göra sig gällande, och då var det honom som om det någonstädes långt borta funnes ett eller annat som kallade på honom, något som bådade olycka, något som han borde tänka på och se efter vad det var. Den spred sig genom hela hans själsliv likt en kräfta, och den kom hans känslomekanism att stanna eller funktionera abnormt, så att han fruktade glädjen vilket hettade hans hjärna till yrsel och lade hans nerver nakna och snart vände upp en en frånsida som var ångesten och alltid avsatte en känsla av vånda, medan han tryckte sorgen och motgångarna intill sig i smärtsam ömhet liksom djurhonan sina sjuka ungar. Den dröp sitt etter in i det vardagliga livets små bagateller såväl som i de stora vändpunkterna i hans öde, den åt sig in i hans kärlek liksom i allting annat (...)
- Sensitiva amorosa, Ola Hansson
While it's always difficult to have an opinion on a book someone you know like ( like"this is the book I would save from a fire" kind of like), I do really enjoy these certain paragraphs. It's so obvious why I identify with the last one. To me anyway. As I said, hard to have an opinion. In a way, I'm reading about myself. But in another way, and one that interests me a whole lot more, I'm reading about someone else.
